Jag har tackat ja till att bli nominerad till Sveriges riksdag

De senaste veckorna har jag fått frågan om jag vill bli nominerad till Sveriges riksdag.

Det korta svaret är: ja.

Det längre svaret handlar om varför.

Sverige står inför svåra samhällsutmaningar. Jag ser ett växande behov av ett politiskt samtal som inte bara pekar på vad som är fel – utan visar hur vi faktiskt kan göra något åt det. Vi behöver färre snabba utspel och mer långsiktigt ansvar. Mindre symbolpolitik, mer reformer. Mindre yta – mer innehåll.

Under den här mandatperioden har jag varit kommunalråd i en mindre skärgårdskommun med ansvar för gymnasieskola, förskola, integration, socialtjänst och arbetsmarknad. Jag har sett hur politik påverkar människors vardag på riktigt – och hur bra lösningar ofta växer fram i samarbete, inte i konflikt.

Men när man kandiderar handlar det inte bara om vad man har gjort. Det handlar om vad man står för – och vad man vill åstadkomma. Vilka idéer bär man med sig? Vilka värderingar grundar en? Hur möter vi samhällets utmaningar – och vilket Sverige vill vi bygga under de kommande 20 åren?

Politik är ett pågående samtal: om vardagen, om framtiden, om vilket land vi vill att våra barn ska växa upp i.

Här är några frågor jag kommer att lägga fokus på i det samtalet.

För det första – det finns inget socialdemokratiskt samhällsbygge utan en likvärdig och kunskapstrogen offentlig skola. En skola som utjämnar livschanser och levererar toppresultat i PISA. Vi behöver ett långsiktigt och heltäckande program för alla skolformer: från förskola till vuxenutbildning, universitet och forskning. Vi måste göra upp med marknadsskolan, öka statens ansvar för att kompensera för skolsegregation och klasskillnader, höja kraven i lärarutbildningen och ge kommunerna resurser att öka tiden varje elev får med sin lärare. Inom forskningspolitiken måste vi göra det betydligt enklare för de bästa forskartalangerna i världen – inom exempelvis klimat, miljö och medicin – att bedriva sin forskning i Sverige. Sverige ska vara en fristad från de auktoritära nationalisternas klåfingrighet – för dem som vill bidra till framsteg och innovation.

För det andra – en socialpolitik som gör skillnad innan det är för sent.När vi når unga i tid kan vi förändra liv. Som ordförande för socialnämnden har jag sett hur fler killar söker hjälp för psykisk ohälsa, hur fler barn i samhällsvård klarar skolan och hur en familjecentral kan förändra en hel tillvaro. Vi måste finnas där – innan gängen gör det. Det kräver mer av socialpolitiken än idag.

För det tredje – människor ska kunna hoppas på att politiken levererar genomgripande reformer. Sverige måste fungera. Vi behöver nya reformer som faktiskt förbättrar människors liv: en ny skattereform, starkare socialförsäkringar, pensioner man kan leva på, investeringar i grön infrastruktur och yrkesutbildningar som gör det möjligt för fler att snabbare komma i arbete. Och vi måste våga genomföra reformer som också gör människor hoppfulla. Ett exempel: ett högkostnadsskydd för tandvård – så att tandhälsa aldrig blir en fråga om hur tjock din plånbok är.

Utan nya, djärva mål – och reformer som visar vägen – står vi still.

Det är i just detta samtal – om vardagen, framtiden och det möjliga – som demokratin lever. Samtalet måste handla om politik, engagemang och drömmar om framtiden – inte om vem som fäller den hårdaste attacken i kvällspressen eller för tillfället leder i opinionen.

Jag vill vara en del av det samtalet om politikens nya djärva mål och reformer. Inte för att jag har alla svar, utan för att bidra med riktning, reformvilja och ansvarstagande. Och debattglädje, förstås.

Sverige kan mer. Medborgarna förtjänar mer.

Och politiken måste orka både lyssna in – och leda framåt

Sam Assadi

Gustavsberg 25-06-19